För snart två år sedan råkade jag bita i någonting stenhårt, när Georg och jag satt och åt en kycklingsallad, gjord på ingredienser inköpta på Coop Extra i Sunne.
Det gjorde fruktansvärt ont. Jag bara rusade upp på badrummet och försökte kolla vad som hänt. Spottade ut allt jag hade i munnen och speglade mig utan att egentligen kunna se vad det var. Tårarna rann.
Tandläkaren jag träffade några dagar senare konstaterade med en grimas att jag måste haft otroligt otur och att tanden helt delat sig diagonalt, d v s spruckit helt upp till roten (det var i överkäken). Dessutom hade tanden bredvid gått sönder och behövde lagas. Undra på att det gjorde ont! Både han och sköterska beklagade mig djupt, för de hade sällan sett något så illa.
Jag gick till Coop och ville höra vad de tänkte om saken. Jag hade gjort salladen av deras grönsaker, sköljt noga, delat kycklingen för hand och visste att det var noggrant gjort. Är man petig, så är man. Ändå måste någon sten ha varit kvar.
Först skulle Konsum Värmland hjälpa mig, för tandläkarlagning och implantat eller bro är dyrt. Sedan tog de hjälp av Trygg-Hansa för att bedöma om det skulle utgå någon ersättning. En drake får hjälp av en annan drake. Trygg-Hansa är ett försäkringsbolag som garderar sig så mycket att det alltid kan skylla på någonting (vilket ju har hänt mig förut så de sluppit betala mig så mycket för en påkörd bil, stulen bil, etc).
Det visar ju att det är onödigt att ha en försäkring hos det försäkringsbolaget, för man är ju inte försäkrad i alla fall, eftersom man aldrig får ut nå´t. Det bevisade de nu. Utan stenen i handen kunde jag inte bevisa någonting (den hade jag ju i den största smärtan spottat ut, när jag skulle kolla vad som hänt, varför det gjorde så ont!), trots intyg av skadan från tandläkaren och min makes vittnesmål.
Konsum Värmland ville inte betala, för att de inte vågade för att Trygg-Hansa sagt att de inte skulle. Det var en ny variant! De hade fått en rekommendation, som de tacksamt gömde sig bakom.
Vad de glömde var min ilska och sorg över att ha blivit så behandlad. Sedan dess har jag slutat handla på Konsum, Coop och deras andra butiker, utom i värsta nödfall. Hela min släkt, från farfar o farmor, pappa och sedan jag har varit engagerade i Kooperationen och arbetat på Konsum i mina dagar. Men nu tog det slut. Hur mycket jag handlat för i andra butiker under de snart två år som gått vet jag inte riktigt, men det överstiger med råge de 25 000 kronor jag inte fick hjälp med att fixa en ny tand. Om jag lever länge blir "förlusten" mycket större.
Mina försäkringar hos Trygg-Hansa, som jag var trogen i mer än trettio år, har jag avslutat och bytt till ett bättre försäkringsbolag.
ARN, konsumenternas riddare, eller allmänna reklamationsnämnden som den också kallas, gick på drakarnas linje, med hänvisning till produktansvarslagen, som säger att det är den som producerar varje produkt man köper som är ansvarig för produkterna Konsum säljer, inte Konsum.
Det betyder att Konsum inte har ansvar för vad de säljer. Spelar ju inte mig nå´n roll längre, eftersom de inte säljer någonting till mig längre.
Känns bra att vara tonåring, stå upp för sig själv, vilket vi oftast glömmer när vi blir s k vuxna. Det gjorde förbaskat ont, tog en evinnerlig tid att laga, jag fick resa mycket, ta ledigt från jobbet för att hinna på de speciella tiderna tandspecialisterna gav och det bara för att få tillbaka en tand jag hade innan jag handlade på Coop Extra i Sunne 090915.
Jag valde att "rösta med fötterna", det vill säga gå ifrån dem. Som konsument är det nog enda sättet, antar jag.
Margaretha
.JPG)
