Mys och Frykendimma

Jag kan knappast säga att jag njuter av den kalla vintern, men jag kan verkligen glädja mig åt vissa effekter eller bilder det ger mig.
Att sitta och mysa till dvd-erna man aldrig hinner se tillsammans med någon man tycker väldigt mycket om, det är härligt. Att det sedan behövs både fem lager kläder och kanske t o m en filt över benen för att man ska stå ut, det spelar ingen roll.
Vi åkte och åt på Berga Värdshus idag, Georg och jag, för det är skönt att slippa laga mat ibland.
På vägen dit tog vi vägen om Fryksdalshöjden och tittade på den fantastiska Frykendimman. Den ormar sig över hela Fryken, grå och täckande.
Vårt hus gömmer sig i den lucka i utsikten som ligger längst till vänster på den lilla bilden, bakom några hus och träd...
Jag blir glad varje gång jag ser mina julgardiner också. Det tog mig ungefär ett år att väva dem på Myreheds vävstuga - sen tog det mig ungefär ett år att våga klippa i det vävda tyget! Det var en pärs, minsann. Men jag är så himla glad att jag orkade väva och vågade klippa - för att hänga under de mörkaste dagarna på året.
Häromdagen föddes kanske en ny konstnär. Georg nappade på idén att vi skulle sitta och måla tillsammans, vilket gav världen några nya tolkningar av hundar och mycket annat. Hunden och en fågel kan ni avnjuta tillsammans med oss! Vem vet var detta slutar...

Margaretha