Rensa i källaren

Lördag kväll och jag har RENSAT idag. Kastat gamla madrasser som ingen av oss skulle vilja ha mer, fast de har legat i källaren och väntat på att bli använda igen. De har jag kastat tillsammans med gamla väskor, urvuxna kläder och halvtrasiga eller halvhela grejor, som av någon anledning alltid hamnar i en källare. Man tänker "kanske jag kan fixa den se´n".

Sen finns inte, det har jag lärt mig!

Åh, vad det känns skönt. I morgon ska jag kunna städa där. Ingenting ligger mer på golvat och skräpar, allt står på hyllor och jag säger bara tack, till alla er ungar som tömt källaren på många av era saker. Lite finns alltid kvar, så är det. Gamla leksaker, skridskor, vantar, julsaker, mattor...

Jag känner mig lite lättare.
Margaretha

Konst i VÄst ställer ut

Hej, alla konstvänenr!
KonstGränden gått i graven och blivit förråd på nytt (snyft). Det är sån´t som händer. Roligt så länge det varade och hade varit roligt om det fortsatt, men det är mycket jobb att ha ett galleri på tre personer.

Konstföreningen Konst i VÄst, som startades av en stor grupp konstnärer efter att ha ställt ut i några år utan att vara en förening, efter att jag samlade alla inför sommaren 2005, har utställning från och med idag. Bilderna till höger är mina. Den heter fyndigt nog "Västanfläkt" för visst är den en frisk fläkt med många unga deltagare också.

Marie Wickberg och Martina Bergsjö har varit med i flera år, Linda Åslund likaså. Och nu har två unga till dykt upp. Kalle Wickberg (vår yngsta) ställer ut fotografier, som är fantastiska i närheten till motivet och känslan för färg och detaljer. Therese Norell ställer ut akryler och jag gillar speciellt hennes fantastiska elefant.

Sedan finns förstås både Olle Persson och Elen Eide, Kjell Stenwreth och Elisabet Frändberg och tysken Hans-Ulrich Gyllenberg, ordföranden Marion Bergsjö och många andra.

Utställningen är öppen mellan 11 och 18 varje dag till och med söndag, den 16 augusti och finns på Hembygdsgården i Västra Ämtervik, där det också finns kaffe och massor av gôtt kaffebrô och ett torp bredvid, där du kan köpa fint hantverk.


Det är väl värt ett besök!
Margaretha

Ladan är riven

Vår lada var byggd före förra sekelskiftet, och då var den väldigt modern. Men nu behövdes den inte sedan 25-30 år - och den föll sakta i bitar. Vi har funderat länge på hur det skulle gå att få ner ett sådant stort schabrak. Och så gick det galant på tre dagar, med hjälp av en grävmaskin. Tomas Gunnarsson tog elegant ner den och vi fotograferade för att dokumentera.

Följande bilder visar när den sista delen av tre avdelningar i ladan (den var byggd som ett S i 850 kvadrat, med en enda lång körbro man körde höet på - längst uppe). Mycket gammalt gö och annat "bôs" kom flygande när den föll ihop som en sufflé.



Ett landmärke är borta. Men när man tittar där den stod känns det ändå som om den aldrig varit där - man får tänka efter, placera in den igen. Livet är konstigt, ibland.

Margaretha