Carpe diem

De´e´bra nu.
I morgonens Tankar för dagen i P1 pratade en Pernilla Ouis, humanekolog, om vår strävan och inkonsekvensen av att vilja må bra och att få det bättre. Vi säger till våra barn (och gamla!) "de´e´bra nu" och vill att de ska vara nöjda och leva i nuet. Själva är vi aldrig nöjda.

Undrar varför?

Hon pratade också om att så ofta är den som är frisk som inte mår bra, medan den som är sju faktiskt mår bra ibland.

Undrar varför?

Kanske är det så att den som är sjuk, har det svårt eller på annat sätt har problem som verkligen är problem, också har förmågan att se vad om verkligen är viktigt i livet. De har varit tvungna att tänka efter.
"De´e´bra nu" för mig. Jag mår bra. och har egentligen gjort det länge. Men jag är inte frisk, har ganska många problem, men jag ser lösningar och mycket, mycket bra i livet. Jag mår bra.

Undrar varför?

Igår blev jag bjuden på en nybakad sockerkaka med hjortronsylt av grannen. Anne-Märta och henne man Erik är båda 89 år gamla. De är mina kompisar och närmsta grannar. Jag visade dem bilder från utställningen Just 4 u på KonstGränden, dit ju Erik kom på besök i påskas. Vi hade det jättemysigt. Och det är fantastisk när någon tar sig tid och kraft att baka, bara för att jag ska komma! Vi sparade inte på det heller, för halva kakan var borta när jag gick...

De´e´bra nu.
Jag vågar tänka det och känner att det är sant.
Det känns som när jag ser bilden bredvid och verkligen står eller sitter på bryggan i Sannäs i Bohuslän, vid vår lilla plasteka. Kanske ska vi fiska, kanske bara ut och bada någonstans i Sannäsfjorden. Då är det bra, bara bra.

Margaretha

Det enkla i livet

Jag lever av kärlek.
Ja, inte bara, får väl ta vatten och bröd då och då, men utan den energi kärlek ger, skulle jag dö.

Om jag vaknar en morgon och har drömt något som lämnar kvar en känsla av oro (jag kanske inte ens vet vad), så mår jag så mycket bättre om jag hinner få en kram av min man innan han åker till jobbet (Själv jobbar jag mest hemifrån).

Om någon kompis ringer, bara för att prata, ler livet.

Om någon man längtar efter också längtar efter mig - och säger det! - så blir längtan så mycket enklare att bära.

Så enkelt, så genialt!

Utan kram, vänskapligt samtal eller besvarad längtan krymper jag och dör - sakta, sakta.

Ensam är inte stark,
Margaretha

Just 4 u i påsk

Så var påsken förbi och utställningen på KonstGränden över.
Så fort det går när man har roligt!






Vi hade många trevliga gäster och vi hade många fina tavlor att visa dem allihop.

Bilden till höger är Anna och Åsa den dagen vi hängde våra tavlor.



Anna och jag välkomnade gästerna första dagen. Det var kallt, och vi kom på att vi faktiskt behövde mat. Annas föräldrar kom när vi festade på kebab, och det verkar som om Anna hade lite svårt att hålla dem stången, när hon skulle äta sin!


Sedan kom Ingemar och Gertrud Nordström, Håkan och Monica Lindh och många fler.







En av dem jag blev mest glad över att ha som gäst, var Erik Persson, min granne med en hedersam ålder på 89 år. Att han tagit sig tid och velat komma var så himla kul!


Dagen efter fick vi besök av hans son Ola och dennes hustru Ulla, också väldigt roligt.

Andra dagen fick jag och Åsa, som var min "medvakt" då, besök av en påskkärring. En söt liten en. Fast hon var nog inte så intresserad av tavlorna, tror jag... Mer då av sin faster Åsa!



Åsa och jag fick en härlig stund i solen också, vilket ni också fick hoppas jag. Vi bara njöt!





Just det. Tavlorna. Så här ser några av dem ut!



Vi börjar med Åsa Nilssons två roliga nya tavlor.










Sedan Anna Svenssons, med schwung


och den som föräldrarna kom för att se på, den lille pojken hon gjort porträtt av.








Sist, men inte minst, mina egna, hästar och blommor. Alla kan jag ju inte visa, men några får ni se, fast ni kanske inte kom på besök!

Tredje dagen, förresten, åkte jag till "mitt" Bohuslän, tillsammans med lilla Alice Varghund och min man Georg. Helt underbart!

Margaretha

Just 4 u på KonstGränden i Sunne

Välkomna på utställningen Just 4 u på KonstGränden i Sunne Kvarngatan 25 (inne i gränden)!

Äntligen!
Snart är det Påsk och vi ska ha utställning på KonstGränden.

Konstrundan i Sunne kan starta!


Anna Svensson, Åsa Nilsson och jag, Margaretha W Runvik, kommer att hänga våra tavlor tillsammans och sedan är ni allihop varmt välkomna att komma dit och besöka oss. (Ni som inte kan, som bor långt borta eller så, kanske kan få se några bilder därifrån på denna blogg senare…)

KonstGränden kom till för att vi hade bestämt oss för att ha någonstans att visa vår konst tillsammans. Att vi skulle göra det, det hade vi bestämt. Nu fattades bara en plats… En fika på sta´n, lite diskussioner och så en vandring runt i Sunne. Men där, kanske, nää… Där då?, njaa… I källaren där?

Ja, vad tusan, vi frågar väl i alla fall!
Nej, källaren är upptagen.
Men de, det vill säga Mats och Elisabeth på Nya Design Mode i Sunne) hade också ett förråd ovanpå ett garage. Ja, vi kunde väl titta i alla fall.
Vi tittade – och föll pladask för charmen.
En stor vitkalkad vägg, som egentligen är en yttervägg av huset bredvid. De tre andra väggarna är gjorda av vanliga reglar och plank, ganska vanligt i ett förråd.

Ett förråd, som varje gång vi gör en utställning (den fjärde i ordningen) blir ett förtrollat rum med massor av bilder som kan visa dig något, inspirera dig eller få dig att fantisera. Ger livet nya möjligheter och bilder. Före jul pratade nå´n om Gamla Sta´n...

När vi siktar på att visa konsten på KonstGränden, är det mycket målande och tänkande. Hur ska vi göra den här gången? Var ska vi hänga, vilka ska hänga där, ska vi har speciellt tema, färg eller vad? Och när vi hängt är det så kul, så mycket att se fram emot. Det är så roligt!











Vi hoppas du har tid och möjlighet att komma och besöka oss, någon av de tre dagarna! VÄLKOMMEN!

Margaretha