lördag 2 maj 2009

Perfekt figur

"Du är så himla smal!"
Tills jag var ca 40-45 fick jag höra det ofta. De var avundsjuka och några var till och med arga på mig och skällde ut mig.

"Du är smal och jag är tjock." var innebörden i de "intelligenta" utskällningarna. Hur eller vad jag än åt (nej, jag hade inte anorexi eller någonting sådant, tack och lov!) och vad jag än gjorde, så var jag smal. Jag kunde sitta och läsa i timmar med ett kexpaket som jag tryckte i mig.

Det var ju behändigt, men det var inget jag uppfunnit själv. Medfött säkert, för mamma och pappa var också ganska smala. Så det kanske var dem alla skulle skälla på i stället. Eller deras föräldrar, eller så. Borde göra en utredning på detta och berätta...

Det jag egentligen vill visa är hur otroligt fel det kan gå. En av mina vänner skickade ett mail till mig och sina andra kompisar, där hon skickade med många andra bilder också, liknande den intill. Man kan inte förstå hur det kan gå så långt. Och hur kan någon stå bredvid och hjälpa till att klä på, eller sitta vid cat-walken, utan att reagera!? Och det här var inte den värsta bilden, tro mig!

Akuten direkt, hade varit min reaktion om jag hade träffat dem. Hur kan så många, nästan en hel yrkeskår bli så styrd, så driven in mot döden? Bergen-Belsen är min första tanke. Krigen i det forna Jugoslavien, med bilder från läger, kommer sen i hjärnan.

Och vad tänker de flickor som ser detta? Är detta deras ideal? Vill de verkligen se ut så, var går gränsen!?

Jag är plötsligt glad över mina extra kilon, för jag är inte lika smal längre, så här efter femtio. Och det är jag glad över, fast det tog lång tid att acceptera - i början. Det är skrämmande vad reklam och bilden av hur man ska se ut påverkar!

Margaretha

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar