Yes we can

Yes we can! Change has come to America!

Dagen före valet av president till Amerikas Förenta Stater, kom min man och jag hem ifrån Durham, North Carolina.

Vi var först i New York under en helg med Marie, som var där för att arbeta i FN, som ungdoms-representant från Sverige. Det var väldigt roligt och vi hann mycket, bl a en tur ut till Frihetsgudinnan, som vi promenerade runt och där vi kunde se Manhattan ur en annan vinkel.

Sedan bar det av mot North Carolina och familjen i Durham. Och minnena därifrån blev många.

Vi hade sett vimplar och banderoller för McCain och Obama och för de lokala kandidaterna.
Vi hade sett Obmas halvtimme till folket på alla tv-stationer. Och vi hade varit med till Obama-centret i Sta´n. Tillsammans med min äldsta son Mattias åkte jag dit sista dagen, två dagar före valet. Han hjälpte de som arbetade frivilligt på centret och de som stod i köerna för att rösta.

Det kändes verkligen historiskt och känslan var enorm. För oss som var med när Martin Luther King verkade under -60-talet, var det fantastiskt att få vara med även nu, ute i verkligheten.

Helgen före var det Halloween och min svärdotter Michele skapade en annorlunda, härlig pumpa, som stod och lyste på trappan bland alla de andra.

Mattias köpte vattenflaskor och vi körde dem till en av vallokalerna. Obama-centrets frivilliga hjälpte till för att behålla alla kvar i de enorma köerna, tills de kom fram och kunde rösta. Den dagen behövde de vatten för all värmen, den stora valdagen regnade det och då behövde de skydd för regnet.

På parkeringen var det fullt av bilar, och köer bildades för att komma in. Frivilliga ställde t o m upp som vakter som hjälpte till.

Väl hemma i Sverige kände vi fortfarande av den härliga känslan. Valnatten, när de räknade röster hade vi lite svårt att sova. Och när jag vaknade vid fyra gick jag ner till tv:n - jag hade redan när jag lagt mig bestämt att jag skulle gå ner och kolla hur det gått, om jag vaknade så tidigt.

Min man hade vaknat strax före och satt där redan. Gissa om vi var glada, när vi förstod att Barack Obama skulle vinna. Vi hörde McCains tacktal och det var det första bra talet jag hört honom hålla under hela valkampanjen. Det ärligaste talet jag hade hört honom hålla, när han gratulerade Obama till segern.

Och så fick vi se när Barack Obama höll sitt tal som den första svarta presidentkandidaten som blivit vald till USA:s president. Familjen Obama ut och vinkade till alla. Jag rös. Vilken känsla! Så hade jag och många med mig inte känt sedan Martin Luther Kings tal -63 och hela hans kamp.

Jag önskar president Barack Obama lycka till! Hoppas att alla som finns runt honom och som tillsammans med honom har hela världens krav och förväntningar på sig, ska stå pall för trycket. Det ska bli spännande att se vad som händer under de kommande åren – hoppas jag!

I en konstgrupp fick vi uppgiften att göra skor, några dagar senare.
Mina tankar gick genast till den kamp som alla olika människor haft under alla år, i det segregerade Amerika. Och hur det såg ut nu. De nya möjligheterna. Mina skor blev skor på väg till seger.

This is a day of Hope!
Margaretha